Naz

Vart kom dem här kännslorna ifrån?
Tycker inte alls om att vara på dåligt humör men nu har jag varit det upp p ner i några dagar..
Bli jätte kännslig från ingenstanss och börjar gråta av världensminsta grej som att älsklingen sover hemma istället för här..
Han krockade med bilen igår så det kanske är därför.. Han krockade på morgonen men jag fick inte veta nått förns vid fyra så jag kännde mig lite undan skuffad kankse därför jag blir helt överkännslig för ingenting...
Det är verkligen jätte jobbigt! Jag vill inte lägga allt på honom heller han har mycket att tänka på förrutom mig..

Jag är bara ¨så rädd att förlora honom eller att han ska hitta nån annan från ingenstans.. helt stört men kaanske inte så konstigt i mitt fall eftersom det har hänt mig förr..
Är livrädd att han ska tröttna på mig och bara dra..
Jag är så rädd att jag inte ens vågar säga det till honom för att han inte ska tycka att jag är jobbig...
Jag älskar honom så extremt mycket och jag skulle aldrig hämta mig om han skulle lämna mig och det blir så fel när jag inte ens vågar öppna mig för honom ansikte mot ansikte..
Hur störd är jag inte som skriver det här istället till honom....